jagvillbloggalivet

Nu är frågan på alla nättidningar: "Har ditt förtroende för polisen påverkats negativ?". DET är ju inte problemet!!! Rötägg finns överallt. MEN förtroendet för vuxna fortsätter krympa. DET är det STORA PROBLEMET!

”När mormor var liten”

Det var engång en flicka som hette Astrid. När hon var 4-5 år gammal ville hon leka medsina bröder. De lekte häst i köket, en var körkarl och en var häst. Brödernaville inte att Astrid skulle vara med. ”Hästen” blev arg, sparkade bakut ochträffade lilla Astrid på låret.

Det gjordeväldigt ont i benet, men på den tiden lyssnade man inte så noga på barnen ochtog som regel inte deras klagan på allvar. Det bar sig inte bättre än att benetblev blått och man fick sända lilla Astrid till lasarettet flera mil bort, inåtlandet. Där konstaterades blodförgiftning. Det blev operation och den lillaflickan fick ligga med benet i sträck i fem månader. Ingen mor eller far varmed.

Lilla Astridblev efter denna tid klen. Det var något fel med lungorna, så man fick skickahenne till ett kustsanatorium – flera mil åt ett annat håll. Där fick den lillaflickan stanna i fyra månader. Även hela denna långa tid utan mor, far ellersyskon. Fast Astrid lärde sig att simma. Det var fint, tyckte hon.

Efter niolånga månader skulle så den lilla flickan få åka hem. Åh, vad hon hade längtat!Hon hade fått en fin docka, som låg i en korg, i present när hon låg pålasarettet. Den skulle hon visa upp hemma.

Under tidenhon vistats på sjukhus hade familjen flyttat, det var ett helt nytt hem honskulle komma hem till. När tåget stannade och lilla Astrids far var där för attmöta henne, blev hon så glad, att hon glömde både docka och korg. Så honsaknade den dockan under många år! Men, glädjen att komma hem till familjen varförstås stor!

Astrid var min mormor.

Marie Jonson 080129