Vackra ord och ljuv musik!
Svenska med Björn Skifs: http://www.youtube.com/watch?v=9_KbNplHjBw
Engelska med André de Lang: http://www.youtube.com/watch?v=XD1AFiQfCmI
Lägg mitt huvud i ditt knä
Säg att du menar
och vill mig väl
Håll mitt hjärta Håll min själ
Som jag väntat alla år
Du kan läka mina sår
Ta mina händer och gör mig hel
Ta mitt hjärta
Ta min själ
Håll mitt hjärta Håll min själ
Låt mig bara stanna här
Så allt jag ber dig allt jag begär
Håll mitt hjärta Håll min själ
Håll min själ
sv text: Björn Skifs)
Varför klaga på vädret?
Nej, för vad hör man.....? Ständiga klagomål från hur många människor som helst.
Då är min fråga: varför klaga på något man inte kan göra något åt?
Bor man Sverige finns i stort sett 2 alternativ; regn & rusk under vintern eller snö & kallt. Jag vet vad jag är glad för av de alternativen.
Fast man kan ju göra något...inte åt vädret, men åt sin situation. Flytta till ett annat land!
Stopp, säger någon....JAG har inte klagat på vädret, utan på hur dåligt det är på vägarna och i kollektivtrafiken. Ja, det kan man ju hålla med om. MEN, då får man kanske engagera sig i dessa frågor MELLAN de kalla perioderna....Eller, förresten det gör väl någon annan.....
Fridah Jönsson i Metro - heja dig!
Det spelar ingen roll om man har barn eller inte när man skriver om sådant. Man har i vart fall själv varit barn.
Skönt när någon tycker till om dessa föräldrar som klagar och gnyr över sina barn. Skaffa barn går bra, men vara med dem...
Vidare i ämnet tillhör jag dem som är emot att man lämnar storasyster och storebror på dagis några timmar om dagen för att vara hemma med nya babyn.
Jag tror att all familjetid är nyttig. Att barn mellan 2-5 år "behöver" vara på dagis, istället för hos mamma & pappa, för sin egen skull är skitsnack. Det är för förälderns skull.
Skaffa inte fler barn än du/ni orkar med...
Från att de 6 år och till & med att de 19 år har barn & ungdomar styrd tid med grundskola och gymnasium. Sedan ska man börja jobba.....eller studera vidare.
Nu låter det kanske som jag är emot dagis. Absolut inte! Mina barn gick på dagis och var hos dagmamma och vi föräldrar jobbade. Att lämna dem för att själv roa sig, städa eller vila är också rätt.
Sluta gnäll och klaga!
Vackert vintervitt!
Jag blir så trött på alla som klagar på att det är kallt och i samma andetag skyller det på snön....Öh, brukar det vara varmt när det är nollgradigt och duggregn i januari???? Någon som tycker det? Nej, alla skakar på huvudet.
Så många av oss sitter still hela dagarna i jobbet. Ja, då fryser man. Kroppen är inte gjord för stillsittande. Då hade vi varit försedda med päls....tror jag....
Skrota nylonstrumpor av alla slag. Ha yllebyxor under jeansen. Njut av det vita, LJUSA som denna vinter ger. Jag lovar - man blir så glad!
Rulltrappa till varje pris...........
På ena sidan finns en smal (1-mans bredd) rulltrappa. På andra sidan finns en trappa.
Många har ingen ro att stå i rulltrappan. Det förstår jag - de flesta har vidare anknytning att passa. MEN, varför inte ta den riktiga trappan, istället för att knö och knuffas i rulltrappan. Ta trappan för tusan!
Att det stör mig, beror på att de flesta svenskar tycker de har sån koll, är så världsvana etc. Ja, vi vet hur man ska vara när vi har åsikter om andra. MEN, självinsikten är en bristvara hos den världsvane svenske pendlaren.
Har förtroendet för polisen minskat?
Nu är frågan på alla nättidningar: "Har ditt förtroende för polisen påverkats negativ?". DET är ju inte problemet!!! Rötägg finns överallt. MEN förtroendet för vuxna fortsätter krympa. DET är det STORA PROBLEMET!
”När mormor var liten”
”När mormor var liten”
Det var engång en flicka som hette Astrid. När hon var 4-5 år gammal ville hon leka medsina bröder. De lekte häst i köket, en var körkarl och en var häst. Brödernaville inte att Astrid skulle vara med. ”Hästen” blev arg, sparkade bakut ochträffade lilla Astrid på låret.
Det gjordeväldigt ont i benet, men på den tiden lyssnade man inte så noga på barnen ochtog som regel inte deras klagan på allvar. Det bar sig inte bättre än att benetblev blått och man fick sända lilla Astrid till lasarettet flera mil bort, inåtlandet. Där konstaterades blodförgiftning. Det blev operation och den lillaflickan fick ligga med benet i sträck i fem månader. Ingen mor eller far varmed.
Lilla Astridblev efter denna tid klen. Det var något fel med lungorna, så man fick skickahenne till ett kustsanatorium – flera mil åt ett annat håll. Där fick den lillaflickan stanna i fyra månader. Även hela denna långa tid utan mor, far ellersyskon. Fast Astrid lärde sig att simma. Det var fint, tyckte hon.
Efter niolånga månader skulle så den lilla flickan få åka hem. Åh, vad hon hade längtat!Hon hade fått en fin docka, som låg i en korg, i present när hon låg pålasarettet. Den skulle hon visa upp hemma.
Under tidenhon vistats på sjukhus hade familjen flyttat, det var ett helt nytt hem honskulle komma hem till. När tåget stannade och lilla Astrids far var där för attmöta henne, blev hon så glad, att hon glömde både docka och korg. Så honsaknade den dockan under många år! Men, glädjen att komma hem till familjen varförstås stor!
Astrid var min mormor.
Marie Jonson 080129
